”Statens stöd till idrotten måste kunna säkerställas”

Idrottsrörelsen är en betydelsefull del av det svenska samhället. Över tre miljoner medlemmar och 650 000 ideella ledare i 20 000 föreningar gör dagligen stora och viktiga insatser för barn som vuxna. Staten ger årligen över två miljarder kronor i stöd till idrotten. Genom att överlåta myndighetsutövningen till Riksidrottsförbundet, RF, och SISU Idrottsutbildarna ger det idrottsrörelsen makten att själva lägga fast målen för sin verksamhet.

Dock ska de fördela statens stöd i enlighet med riksdagens mål och regeringens beslut. Kulturutskottets utvärderingsgrupp som gått igenom hur dessa mål efterlevs ser att detta arbete behöver stärkas.

Vi som från Alliansen har deltagit i utvärderingsgruppen menar att staten på ett bättre sätt måste kunna säkerställa att stödet till idrotten används på det sätt som riksdag och regering har beslutat om.

Trots att statens stöd till idrotten har ökat kraftigt de senaste åren har aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten minskat. Det är bekymrande att barns och ungas idrottsvanor i hög grad styrs av socioekonomiska förhållanden och att aktivitetsnivån är lägre bland unga med exempelvis någon form av funktionsnedsättning. Dessutom oroar det oss att flickor med utländsk bakgrund i mindre utsträckning än pojkar med utländsk bakgrund idrottar.

Utvärderingen visar också att det saknas en systematisk uppföljning av barnrättsperspektivet. Vi ser positiva exempel på föreningar som på ett tydligt sätt tillämpar ett barnrättsperspektiv i sin verksamhet. Men det finns också exempel på osunda idrottsmiljöer.

Regeringen bör på ett tydligare sätt se till att barnrättsperspektivet tillämpas och efterlevs inom idrotten. Det finns problem med kränkningar inom idrottsrörelsen och det är viktigt att det finns tydliga rutiner som främjar att dessa upptäcks och åtgärdas.

De kränkningar som sker inom idrotten kräver mer kunskap för att vi ska få en bild av dess omfattning. Dessvärre är frågor kring kränkningar inte tydligt reglerade i RF:s stadgar. Utvärderingsgruppen är enig om att preskriptionstiden på två månader i RF:s stadgar, för att en anmälan om övergrepp ska leda till påföljd, är klart försvårande. Vi konstaterar dock att riksidrottsstämman nu har beslutat om ändringar kring dessa frågor, vilket vi uppskattar.

Vi har exempel på specialidrottsförbund som har arbetat aktivt för att säkra barnrättsperspektivet, men där var fjärde anmälning om kränkningar inte har kunnat behandlas på grund av tvåmånadersregeln.

Dessutom konstaterar utvärderingen att regeringen inte har säkerställt att idrottsanslagen har fördelats med utgångspunkt från de mål och syften som man har fastställt. Olika regeringar har redovisat att aktivitetsnivån har minskat, dock har man förklarat sig nöjda med RF:s arbete. Där saknar vi en analys.

Det behövs en översyn av statens stöd till idrotten. Styrningen och utformningen av statens anslag behöver tydliggöras för att göra resultaten mer klara, dessutom bör staten följa upp att endast barn- och ungdomsidrott som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv får bidrag.

Idrottsrörelsen ska respekteras för sin självständighet och sitt oberoende. Men politiken kan inte stå bredvid och titta på när samhällsproblem förekommer inom idrotten. Alla barn och unga, oavsett socioekonomiska eller funktionsnedsättningar ska ha möjligheten att kunna vara en del av idrottsrörelsen.

Idrott skapar glädje och gemenskap och bidrar bland annat till ökad folkhälsa och samhällsgemenskap för många barn och unga och här ska vi arbeta gemensamt för att den kan göra det för ännu fler.

Saila Quicklund
idrottspolitisk talesperson (M)
Per Lodenius
idrottspolitisk talesperson (C)
Bengt Eliasson
idrottspolitisk talesperson (L)
Roland Utbult
idrottspolitisk talesperson (KD)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Current ye@r *