Alliansen i DI: Fem områden för reformer

Högkonjunkturen kan inte dölja strukturella problem och obalanser i ekonomin

Att ta tag i dessa problem är grunden för vår gemensamma politik, skriver Elisabeth Svantesson, Emil Källström, Mats Persson och Jakob Forssmed och presenterar de gemensamma avsnitten i allianspartiernas budgetmotioner.

Efter en ovanligt långvarig och djup ekonomisk nedgång råder det högkonjunktur. Utvecklingen förstärks av regeringens mycket expansiva finanspolitik och Riksbankens likaledes expansiva penningpolitik.

Samtidigt kan inte högkonjunkturen dölja de strukturella problem och obalanser som präglar svensk ekonomi. Klyftorna växer nu mellan dem som har ett arbete och dem som fastnar i bidragsberoende. Regeringen och Magdalena Andersson står handfallen inför denna avgörande utmaning och bedriver istället en politik som både är orättvis och oförsiktig och som inte tar tillvara högkonjunkturen.

Det är uppenbart att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet saknar både vilja och förmåga att hantera svensk ekonomis strukturella problem och de obalanser som nu byggs upp. Därför söker alliansen nytt förtroende från svenska folket. Vi ser i huvudsak fem områden där regeringen styr Sverige i fel riktning.

För det första lever en av sju svenskar i arbetsför ålder på bidrag i stället för arbete. En ökad tudelning av arbetsmarknaden stänger utsatta grupper ute. Främst utrikes födda och personer utan gymnasieutbildning har mycket svårt att få ett första jobb. I många fall leder de höga trösklarna in på arbetsmarknaden till ett långvarigt utanförskap. Problemen riskerar att öka när stora grupper nyanlända ska etableras i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden. Denna utveckling måste vändas – drivkrafterna till arbete och vägarna tillbaka in på arbetsmarknaden måste stärkas.

För det andra måste finanspolitiken utformas utifrån den högkonjunktur som nu råder och de risker som byggs upp. Detta särskilt som penningpolitiken är unikt expansiv. När både finans- och penningpolitiken är expansiv riskerar det att leda till överhettning och en ohållbar skulduppbyggnad. Även om inflationen fortsatt är låg, syns tydliga tecken på att resursläget är ansträngt på såväl bostads- som arbetsmarknaden. Den finanspolitiska inriktning som regeringen lägger fram i budgetpropositionen för 2018 kommer inte att dämpa utvecklingen, utan snarare förvärra problemen.

För det tredje har Sverige flera problem som hotar vår långsiktiga förmåga att skapa jobb och välstånd. Produktivitetsutvecklingen, som på sikt är det som ökar Sveriges välstånd, har varit svag under det senaste decenniet. En utbredd bostadsbrist runtom i landet försvårar för människor att flytta till jobben och minskar företagens möjlighet att rekrytera. Skolresultaten och kunskapsnivån i den svenska skolan är otillräckliga och alla får inte samma chans. Sverige är det land i hela OECD där det lönar sig allra minst att utbilda sig. Miljö- och klimatutmaningarna kräver effektiva svar.

För det fjärde ser vi hur en allt mer utbredd otrygghet och kriminalitet minskar tilltron till samhället och till varandra. Det finns stora trygghetsklyftor i landet – i vissa delar av Sverige är tryggheten fortfarande hög, men i andra är den låg och sjunker dessutom. Trygghet, lag och ordning måste gälla i varje del av vårt samhälle – så är det inte i dag.

För det femte måste samhället hålla ihop och vara rättvist. Grundläggande är då att välfärden finns där när man behöver. Men i stället ser vi en utveckling med allt längre köer och väntetider i vården samtidigt som ojämlikheten i vården fortfarande är stor. Det är uppenbart att också på detta område saknar regeringen svar.

Med stora grupper som står långt från arbetsmarknaden riskerar Sverige att glida isär. Alla barn och vuxna måste få samma chans att lyckas. Det kräver att välfärdens kärna – skola, vård, omsorg och rättsstat – är av så hög kvalitet att den ger alla möjlighet till trygghet och utveckling. Dessutom måste flit, ambition, studier och hårt arbete alltid löna sig.

Att ta tag i dessa problem är grunden för alliansens gemensamma syn på den ekonomiska politiken. För att klara av detta så behöver den ekonomiska politiken vara såväl mer fokuserad som stramare än vad regeringen går fram med.

Under de kommande tre åren vill vi därför förstärka sparandet och avbetalningen på statsskulden med 10 miljarder kronor per år jämfört med regeringen. Sveriges problem med utanförskap, otrygghet och att välfärden inte kommer alla till del kräver prioriteringar och kommer bara bli svårare att lösa om vi står sämre rustade nästa gång ekonomin viker ner. Sverige har inte råd med att regeringen slösar bort högkonjunkturen.

För att Sverige ska klara utvecklingen krävs nya strukturreformer. För att konjunkturuppgången ska komma alla till del behöver arbetsutbudet öka, inträdet på arbetsmarknaden underlättas, efterfrågan på såväl låg- som högkvalificerad arbetskraft stärkas och matchningen fungera bättre. Eleverna behöver lära sig mer i Sveriges skolor och vårdköerna kortas. Med ökande risker för protektionism och populism i världen krävs att Sverige genomför ansvarsfulla reformer för att säkra långsiktig tillväxt. Detta kommer vara alliansens fokus i den ekonomiska politiken.

Elisabeth Svantesson, vice partiordförande (M)
Emil Källström, ekonomisk-politisk talesperson (C)
Mats Persson, ekonomisk-politisk talesperson (L)
Jakob Forssmed, ekonomisk-politisk talesperson (KD)

Läs debattartikeln i DI

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Current ye@r *