Du är här: Hem / Kampanjblogg / Arkiv av tagg 'trygghet'


Inlägg med etiketten ‘trygghet’

12 oktober, 2010

Alliansens budget – kampanjmaterial

Alliansen bärs av en idé om Sverige. Vi vill ta ansvar för vårt land och skapa goda förutsättningar för arbete och välfärd. Vi vill lägga grunden för ett rättvist samhälle som håller ihop, där människor kan känna trygghet, ta egna initiativ och förverkliga sina ambitioner och där familjen och det civila samhället står starka. En ansvarsfull politik slår inte bara vakt om det goda i dagens Sverige, utan öppnar också för förnyelse. Alliansen vilar på värden som frihet, ansvar och rättvisa.

Vårt Sverige börjar med människan. Vi tror på hennes inneboende kraft och vilja att ta ansvar. Vår utgångspunkt är att alla människor är olika men har samma människovärde. Oavsett bakgrund ska alla ha möjligheter att växa och utvecklas. Alla människor har samma rätt till ett värdigt liv. Alla vill och kan inte leva likadant, men alla ska ha möjligheter att utvecklas som självständiga människor och i gemenskap med andra.

Tillsammans vill vi ta fortsatt ansvar för att det är ordning och reda i Sveriges ekonomi. Vi vill att fler människor ska kunna stå på egna ben och känna glädjen i att försörja sig genom eget arbete. Bland annat därigenom kan ekonomiska klyftor i samhället minska. Fler företag ska starta, växa och stanna i Sverige. Vi vill att alla barn ska ha en trygg uppväxt och kunna gå i en skola där de får chans att utvecklas. Sjukvården och omsorgen ska kännetecknas av tillgänglighet, kvalitet och val­frihet. Vår högre utbildning och forskning ska hålla världsklass. Människor ska inte känna oro för att utsättas för våld och brott. Sverige ska ta ansvar för att bekämpa fattigdom och miljö- och klimathot globalt.

Sverige är ett bra land att leva i, men allt i Sverige är inte bra. Det finns mycket mer att göra.

Vill du läsa hela jobbmanifestet: Jobbmanifestet.pdf

På www.regeringen.se hittar du budgetpropositionen.

Kampanjmaterialet:

Alliansens politik.pdf

Flygblad – ALLIANSEN BP – integration.pdf

Flygblad – ALLIANSEN BP – jobb.pdf

Flygblad – ALLIANSEN BP – klimat.pdf

Flygblad – ALLIANSEN BP – sjukvård.pdf

Flygblad – ALLIANSEN BP – skola.pdf

Flygblad – ALLIANSEN BP – trygghet.pdf

Flygblad – ALLIANSEN BP – äldre.pdf


17 september, 2010

Alliansens rapporter och valmanifestet – Jobbmanifestet

Alliansen släppte den 26 augusti valmanifestet – Jobbmanifestet. Valmanifestet finner du i filarkivet tillsammans med förra valets manifest och de rapporter Alliansen släppt.

Alliansens valmanifest 2010 – Jobbmanifestet

Jobbmanifestet.pdf

Alliansens rapporter under 2010

Vitbok över de första fyra åren

De första fyra åren med Alliansregeringen. Tanken är att på ett överskådligt sätt sammanfatta de reformer alliansregeringen genomfört under mandatperioden. Ladda hem

Reformarbetsgruppernas rapporter

Ett besked vi då gav var att Allians för Sverige i valrörelsen 2010 ska möta väljarna med ett valmanifest som är lika tydligt som i förra valet. Som ett led i detta tillsattes en arbetsgrupp för att utarbeta grunderna och ett konkret reformprogram för den ekonomiska politiken för nästa mandatperiod.
För att ytterligare utveckla, fördjupa och bredda vår politik med sikte på mandatperioden 2010-2014 tillsattes tio reformarbetsgrupper. Dessa grupper har redovisat vår politik för kommande mandatperiod.

Alliansrapport för utrikes- och försvarspolitik.pdf

Rapport Äldrepolitik.pdf

Ett näringslivsklimat av världsklass.pdf

Familjerapport.pdf

Alliansens sjukvårdsrapport.pdf

Alliansens jämställdhetsrapport.pdf

Alliansens kultur- och idrottsrapport.pdf

Alliansens Miljörapport.pdf

Rapport – rättsväsende.pdf

Alliansens utbildningsrapport.pdf


26 augusti, 2010

Alliansen presenterar Jobbmanifestet – hämta det här!

Jan Björklund, Maud Olofsson, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt (foto: Jonas Jepsson)Alliansen presenterar i dag sitt gemensamma valmanifest; jobbmanifestet. I jobbmanifestet ges besked om politiken för nästa mandatperiod. Det är en politik som sätter jobben främst, tar ansvar för ekonomin, håller ihop Sverige, rustar oss med kunskap och utvecklar välfärden.

Sin utgångspunkt tar jobbmanifestet i Alliansens gemensamma värderingar om frihet, ansvar och rättvisa. Det täcker in alla politikområden från jobb, företagande och utbildning till infrastruktur, klimat och kultur. Gemensamt söks väljarnas förtroende med en vilja att söka breda lösningar som kan samla Sverige för framtiden.

I jobbmanifestet finns skarpa förslag på 12,8 miljarder kronor för 2011 som värnar och utvecklar välfärden, förbättrar villkoren för arbete och företagande samt stärker ungas möjlighet till kunskap och jobb.

För hela mandatperioden har Alliansen skarpa förslag och reformambitioner som uppgår till 32,7 miljarder kronor för bland annat jobbsatsningar som sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare och halverad moms för restaurangtjänster, satsningar på kunskap samt välfärd. Reformambitionerna är avhängiga en stabil ekonomisk utveckling med ordning och reda i de offentliga finanserna.

Valmanifestet bifogas: Jobbmanifestet.pdf
Kontakt:

Presskontakt Fredrik Reinfeldt

Sebastian Carlsson

0737-69 22 77

Presskontakt Maud Olofsson

Lisa Wärn

0703- 05 47 74

Presskontakt Jan Björklund

Anna Neuman

0701- 88 65 55

Presskontakt Göran Hägglund

Martin Kits

0705- 35 07 87


16 juli, 2010

Alliansens familjepolitik – 10 punkter för tryggare barn

I dag presenterar Alliansens arbetsgrupp för familjepolitik sina utgångspunkter för familjepolitiken under kommande mandatperiod.
Dagens familjepolitiska utmaningar handlar om att skapa tid för både familjeliv och yrkesliv på lika villkor för både män och kvinnor och att ge familjer förutsättningar för tid tillsammans. Men också om att ge alla barn ekonomisk och social trygghet och en god relation till båda sina föräldrar. Dessutom handlar det om att utforma de offentliga systemen på ett sådant sätt att samhället i första hand stöttar och hjälper, inte styr och hindrar. Detta vill vi göra genom att bygga vidare på tydliga värderingar om vikten av långsiktigt ansvar och föräldrarnas centrala betydelse för barnets trygghet.

Under mandatperioden har Alliansregeringen genomfört en familjepolitisk reform med jämställdhetsbonus, vårdnadsbidrag, barnomsorgspeng och ökat pedagogiskt inslag i förskolan som bärande delar. Reformen har syftat till att öka familjernas valfrihet, skapa goda förutsättningar för familjer att få tid tillsammans, förbättra jämställdheten och att ge både kvinnor och män möjlighet till ett aktivt arbetsliv. Det yttersta syftet har varit att ge barnen en trygg uppväxt, och att ge varje barn förutsättningar att utvecklas som människa. Det arbetet vill vi nu bygga vidare på.

Det familjepolitiska valet är tydligt i höst. Mot alliansregeringens övertygelse om att föräldrarna själva bäst fattar beslut om den egna vardagen, ställs vänsterpartiernas klåfingriga lust att detaljstyra svenska barnfamiljers dagliga liv. Vi i Alliansens arbetsgrupp för familjepolitik är övertygade om att föräldrarna vill ha kvar sitt självbestämmande. Därför presenterar vi här våra 10 viktigaste punkter för ökad jämställdhet, valfrihet och flexibilitet för Sveriges alla olika familjer.

Kvinnor och män ska kunna förena arbetsliv med familjeliv

* Jämställdhetsbonusen ska förenklas och betalas ut direkt vid föräldraledigheten för att skapa incitament för en mer jämställd föräldraledighet.

* Vårdnadsbidraget bör bli mer flexibelt.

* Kommunerna bör stimuleras till att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid.

* Olikbehandlingen av kvinnors graviditetsrelaterade besvär i trygghetssystemen bör åtgärdas.

Föräldrar ska ta ett långsiktigt och gemensamt ansvar för sina barn

* För att minska konflikterna vid en separation och stärka fokus på barnet bör alla föräldrar erbjudas samarbetssamtal.

* För att underlätta föräldrarnas relationer med och samarbetet kring barnen även efter en separation bör ett barn kunna ha två folkbokföringsadresser.

Föräldralediga tillsammans

* Föräldrar ska kunna vara föräldralediga och ta ut föräldrapenning samtidigt i 30 dagar. Vi vill se över möjligheten för föräldrar som är ensamma i sitt föräldraskap att överlåta en del av föräldrapenningen till någon annan, för att på så sätt stärka nätverket runt barnet.

Familjepolitiken ska handla om alla barn, inte bara små barn

* Även lite större barn har behov av vuxenkontakt och närvarande föräldrar. Möjligheten att låta föräldrapenningdagarna omfatta även äldre barn bör utvärderas.

Minska barnfattigdomen

* För att fler föräldrar ska kunna leva av en egen inkomst bör en förvärvsstimulans för socialbidragstagare införas. En höjning av underhållsstödet bör övervägas för att förbättra situationen för ensamstående föräldrar.

Studerande föräldrar ska känna trygghet

* De ekonomiska förutsättningarna för studenter bör förbättras för att även studenter som bildar familj under studietiden ska ha en rimlig levnadsstandard.

Arbetsgruppen har bestått utav Socialborgarrådet Ulf Kristersson (M), Riksdagsledamot Ulrika Carlsson (C), Kommunalrådet Helene Odenjung (FP) och Riksdagsledamot Emma Henriksson (KD)

Rapporten finns i sin helhet här: Familjerapport.pdf


2 juli, 2010

Trygghet kräver ansvarsfull rättspolitik

I går infördes flera straffskärpningar för allvarliga våldsbrott. Majoriteten av oppositionspartierna var emot straffskärpningarna, liksom man varit emot nästan alla påföljdsskärpningar som Alliansen genomdrivit under mandatperioden. Två av tre oppositionspartier vill istället sänka straffen för mord och inom oppositionen drivs frågan om halvtidsfrigivning av fängelsedömda brottslingar. Drivande i debatten är Vänsterpartiet, men också Socialdemokraterna vill genom att spara hundratals miljoner på Kriminalvården minska strafftiden i fängelse.

Allt tyder på att en rödgrön regering skulle leda till lägre straff. Alliansen motsätter sig en sådan kursändring i svensk politik. Att påföljden står i proportion till allvaret i det begångna brottet är en förutsättning för att upprätthålla allmänhetens förtroende för rättsväsendet och för att brottsoffren ska få upprättelse. Att återinföra halvtidsfrigivning skulle innebära att den som begått en grov misshandel i vissa fall frisläpps efter bara ett halvår i fängelse.

Det skulle sända en förödande signal om samhällets syn på våld, gärningsmän och brottsoffer. Dessutom skulle möjligheterna att under anstaltsvistelsen erbjuda effektiva förebyggande insatser, till exempel genom arbetsmarknadsnärmande program, omintetgöras. På så vis minskar sannolikheten att gärningsmannen kan rehabiliteras till ett liv utanför kriminalitet.

Även i synen på narkotikan skulle en vänsterregering innebära en exempellös omsvängning av svensk politik. Alliansen vill ha en restriktiv narkotikapolitik, där fokus ligger på att hjälpa människor från beroende och missbruk och på att komma åt de människor och grupperingar som tjäna pengar på narkotika. Därför inför vi nu en möjlighet för åklagare att besluta om provtagning på minderåriga som misstänks bruka narkotika. På så sätt kan sociala myndigheter snabbt sätta in rätt åtgärder för att förhindra människor från att redan som barn ledas in i livslångt missbruk. Oppositionen var emot Alliansregeringens reform och Vänsterpartiet driver frågan om att legalisera missbruk av narkotika. Majoriteten av oppositionspartierna är dessutom emot de former av internationellt polissamarbete som ofta är det bästa verktyget mot de brottssyndikat som bedriver handel och smuggling av illegala droger.

Vi är övertygade om att tryggheten i samhället förbättras genom en ansvarsfull och tydlig politik mot brott. Polisen och rättsväsendet ska finnas tillgängliga och ha resurser för att möta behovet hos medborgarna. Därför har Alliansregeringen gjort den mest omfattande satsningen på rättsväsendet i modern tid. Rättsväsendet har tillförts fem miljarder i varaktiga tillskott per år och 2,6 miljarder i engångsvisa tillskott. Det har inneburit en omfattande förbättring av polisens tillgänglighet. Samtliga rödgröna partier har å sin sida istället föreslagit besparingar på polisorganisationen. Den budgetuppgörelse som de rödgröna partierna presenterade i våras omfattar inte rättsväsendet, och någon gemensam överenskommelse om antalet poliser har inte presenterats.

Den helhetsbild som framträder när man granskar oppositionens politik i rättsfrågor är skrämmande tydlig. Polisens möjlighet att bekämpa den grova organiserade brottsligheten försämras. Brottsoffren ställs återigen i skymundan och en överslätande attityd till brott får återigen breda ut sig.

I slutet av april presenterade vi en gemensam rapport med 120 förslag om vad vi vill åstadkomma under nästa mandatperiod. Oppositionen har däremot – av lätt förstådda skäl – undvikit att lämna gemensamma besked i näst intill alla rättspolitiska frågor. Men rättsfrågorna är viktiga och väljarna förtjänar att få tydliga svar. Därför ställer vi nu fyra frågor till de rödgröna.

1. Tänker oppositionen riva upp de straffskärpningar alliansregeringen drivit igenom om de skulle få makten?

2. Kommer en rödgrön regering legalisera narkotikainnehav om den skulle få makten?

3. Ska Sverige dra sig ur det europeiska polissamarbetet mot den grova organiserade brottsligheten om de rödgröna skulle få makten?

4. Ska polisen inte längre få använda sig av hemlig rumsavlyssning i kampen mot den grova organiserade brottsligheten om de rödgröna skulle få makten?

BEATRICE ASK (M)

JOHAN LINANDER (C)

JOHAN PEHRSON (FP)

INGER DAVIDSON (KD)

Debattartikeln publicerad 2/7 på SvD Brännpunkt.


20 juni, 2010

”Därför är Alliansen det bästa valet för oss äldre”

Vi kan inte sitta stillatigande på åskådarläktaren nu när äldrefrågorna har blivit så viktiga inför valet. För oss är valet mellan Alliansens arbetslinje och vänsterns bidrags­politik lätt. Endast en långsiktig politik för fler jobb kan ge oss långsiktigt högre pensioner. Men en bra politik handlar också om annat än ekonomi, den grundar sig på vilken syn man har på äldre. Sverige ska vara ett bra land att bli gammal i. Därför behöver vi en regering som kan ta ansvar för Sverige i en tid av stora utmaningar, skriver Ulf Adelsohn, Birgit Friggebo, Thorbjörn Fälldin och Alf Svensson.

Sverige står inför ett tydligt vägval, Alliansens arbetslinje mot vänsteroppositionens bidragslinje. Vilken väg vi väljer påverkar alla och inte minst villkoren och möjligheterna för oss som är äldre. Debatten om regeringens politik för pensionärer har de senaste åren kommit att domineras av frågan om jobbskatteavdraget. Men diskussionen måste vara bredare än så. Vilket regeringsalternativ är egentligen bäst för äldre? För att kunna svara på den frågan måste man se såväl till ekonomisk trygghet som till frågor om självbestämmande och kvalitet på vård och omsorg.

Vi menar att Alliansregeringen har den bästa politiken för Sverige och för pensionärer och vi kan inte sitta stillatigande på åskådarläktaren när äldrefrågorna blivit en så viktig fråga i valet. Därför tar vi nu initiativ till en debatt om alternativen.

Pensionärer är långt ifrån någon homogen grupp. Här finns allt ifrån förvärvs­arbetande personer till äldre med omfattande omsorgsbehov. En sak har vi dock gemensamt: En väl hanterad ekonomi är en förutsättning för våra pensioner och de välfärdstjänster som många i hög grad är beroende av. Här har Alliansen visat prov på skicklighet. Medan man i stora delar av Europa diskuterar hur stora skattehöjningar eller nedskärningar som krävs för att klara av pensioner, vård och skola har vi ett helt annat läge i Sverige. Här debatteras i stället vilka satsningar som ska prioriteras.

Tack vare Alliansen har vi navigerat oss igenom finanskrisen samtidigt som vi under mandatperioden fått sänkt skatt och det har gjorts rekordstora satsningar på forskning och infrastruktur som ska rusta Sverige för framtiden. Därtill har välfärdens kärna värnats. Med den förda jobbpolitiken har vi i dag fler sysselsatta än när Alliansen tillträdde under brinnande högkonjunktur 2006. Alliansen har verkligen visat prov på såväl krishanteringsförmåga som regeringsduglighet.

För oss är valet mellan Alliansens arbets­linje och vänsterns bidragspolitik lätt. När vår generation började tjäna pengar och försörja sig var det självklart att arbete skulle löna sig och det låg en stolthet i att klara sig själv. Det var det som byggde grunden för vår välfärd. Men även som pensionärer kan vi glädjas åt varje arbetad timme som utförs. Detta eftersom pensionerna växer i direkt proportion till de inkomster som dagens förvärvsarbetande tjänar in. Så är vårt pensionssystem uppbyggt. Endast en långsiktig politik för fler jobb kan ge oss långsiktigt högre pensioner.

Alliansen har under mandatperioden sänkt skatten för oss pensionärer två gånger och aviserat en tredje. Självklart vill vi, liksom många andra pensionärer, se fortsatta sänkningar. Men att Socialdemokraterna kallar jobbskatteavdraget för straffskatt på pensioner är inget annat än hyckleri. Skatten på pensioner har de ju själva infört. Inte en enda gång genomförde socialdemokratiska regeringar skattelättnader för pensionärer under sina sista tolv år i regeringsställning. Det är Alliansen som tagit det initiativet och de har därmed mycket högre trovärdighet.

En bra politik för äldre handlar också om annat än ekonomi. Den grundar sig även på vilken syn man har på äldre, vilket bland annat kommer till uttryck inom arbetslivet. Det finns i dag en rad fördomar vad gäller förmågan att arbeta på äldre dagar, vilket är skadligt för Sverige som står inför en demografisk utmaning och arbetskraftsbrist. Det är också begränsande för samhället när ungdom värderas högre än erfarenheter. Vi vill ha ett Sverige där man ser till individen i stället för till en siffra. Önskar man vara kvar på arbetsmarknaden måste det finnas möjligheter till detta. Alliansen har tydligt visat var man står i frågan, bland annat genom att skärpa lagen mot diskriminering av äldre i arbetslivet och slopa den särskilda löneskatten för äldre, samt genom att ha infört ett extra högt jobbskatteavdrag för den som fyllt 65. Denna positiva syn på äldre i arbetslivet vill vi se en fortsättning på.

Ingen ska ”falla för åldersstrecket” – förfärliga uttryck. Man ska inte bli omyndigförklarad bara för att man blir beroende av vård och omsorg på äldre dagar. Värdighet och respekt ska gälla. Givetvis ska inget byråkratiskt krångel hindra oss från att ta ett glas vin till maten om vi bor på ett äldreboende. Kommuner ska inte kunna skilja äkta makar åt när de bott ihop ett helt liv. Därför är det bra att Alliansen satt ned foten i de frågorna. Det motstånd som finns inom oppositionen mot att låta äldre och deras anhöriga få välja vem de vill anlita inom äldreomsorgen är svårt att förstå. Det borde vara lika naturligt som att välja skola, tandläkare eller optiker. Snarare är det än mer angeläget eftersom hemtjänst och äldreboende påverkar oss på ett helt annat sätt i vardagen. Vi vill gärna se en vidareutveckling av den reform om valfrihetssystem inom äldreomsorgen som Alliansen infört.

En fråga man som äldre oroar sig för är vilket inflytande Vänsterpartiet får i en rödgrön regering? Riskerar vi att Vänster­partiet ska få styra över finans, skola, jämställdhet, energi, näring, justitie- eller utrikesfrågor? Eller en EU-minister som egentligen vill se ett utträde ur EU?

Sverige ska vara ett bra land att bli gammal i. Trygghet, valfrihet och en god livskvalitet ska vara självklara värden för alla människor i vårt land. För att det ska vara möjligt behöver vi en regering som kan ta ansvar för Sverige i en tid av stora utmaningar. Alliansen har visat att man klarar det.

Vår slutsats kan inte bli en annan än att Alliansen står för det mest regerings­dugliga alternativet och det bästa valet för oss som är äldre. Därför hoppas vi att fler pensionärer, liksom vi, kommer att lägga sina röster på Alliansen vid årets val.

Ulf Adelsohn (M)

Birgit Friggebo (FP)

Thorbjörn Fälldin (C)

Alf Svensson (KD)

Publicerad på Dagens Nyheters debattsida 20/6.


18 maj, 2010

Krönika – ”Vi vill öka tryggheten för alla människor”

Att kunna känna sig trygg är en central välfärdsfaktor. Otrygghet begränsar människors frihet, skapar misstänksamhet och minskar livskvaliteten. Det är därför viktigt att vi politiker gör allt vi kan för att staten ska kunna garantera medborgarnas fysiska trygghet så långt det är möjligt.

Under mandatperioden har vi gjort historiska satsningar på rättsväsendet, vilka också börjar ge resultat. Tryggheten ökar i landet och färre uppger att det utsatts för brott. Men fortfarande lever oacceptabelt många människor med en oro för att utsättas för brott. Denna oro ska vi göra allt för att minimera.

Polisen har en central roll i detta arbete. Fler och synligare poliser fungerar brottsförebyggande och förstärker polisens förmåga att bygga långsiktigt förtroende. Fler brott upptäcks, och andelen brott som klaras upp ökar. Efter fyra år med alliansregeringen har vi fått mer än 2 800 fler poliser till. Det är en fyra gånger större ökning än socialdemokraterna klarade av på tolv år. Samtidigt ställer vi krav på verksamhetens effektivitet, både inom polisen och inom det övriga rättsväsendet.

Ett sätt att ytterliggare effektivisera polisen är att se över dess grundläggande organisation. Dagens uppdelning av svensk polis i 21 självständiga myndigheter medför risk för samordningsproblem och dåligt resursutnyttjande. Med så många myndigheter säger det sig självt att administrationen blir övertung jämfört med antalet poliser i yttre tjänst.

Samhället blir alltmer komplext, och även om polisyrket handlar en hel del om praktik behöver också polisen en god teoretisk grund att stå på. För att skapa bättre förutsättningar för forskning om polisens brottsbekämpning behöver utbildningen uppgraderas och knytas än närmare till högskolor och universitet. Fler ingångar till polisyrket behövs för att skapa större möjligheter att tillvarata kompetens som finns inom andra yrkesgrupper. Polisens fortbildning behöver också utvecklas och tydligt kopplas till den framtida karriären.

Polisen måste även få ett bättre fungerande IT-stöd och ett starkare elektroniskt ärendeflöde i hela rättskedjan. Polisen bör använda sig av modern teknik, t.ex. datautrustning i polisbilarna, för direkt avrapportering vid varje ingripande. Alla poliser i yttre tjänst borde t ex ha handdatorer för snabb och effektiv administration.

Riksmordkommissionens bemanning behöver stärkas för att skapa en än mer användbar nationell resurs. För att förbättra utredningen av spaningsmord bör även en ny granskningsfunktion inrättas. Vid spaningsmord som kör fast bör s.k. utredningsrevisorer, bestående av rutinerade utredare som inte varit inblandade i utredningen, sättas in för att göra en ny granskning av utredningsmaterialet och utredningens upplägg med fräscha ögon.

Internutredningsverksamheten bör på ett tydligt sätt skiljas från övrig polisverksamhet och samlas i en organisation inom Rikspolisstyrelsen. Då kommer de som utreder brott begångna av poliser inte att vara anställda vid samma myndighet som den som är föremål för utredningen. Opartiskheten stärks därmed ytterligare ur ett organisationsperspektiv.

Alliansen sätter rättspolitiken högt på dagordningen, eftersom den är en kärnuppgift för staten och en av grundbultarna i vår demokrati. Från oppositionen håll har man inte ens skapat en arbetsgrupp kring dessa frågor. Det säger något om vilken ringa vikt oppositionen fäster vid människors trygghet mot brott, eller möjligen säger det något om hur de bedömer förutsättningarna att komma överens. Vi i Alliansen är tydliga med hur vi vill öka tryggheten för alla människor. Vad de tre vänsterpartierna vill vet de nog inte ens själva. Vi söker fortsatt förtroende att fortsätta stärka tryggheten i vårt land.

Johan Pehrson (FP)

Riksdagsledamot, Gruppledare

Folkpartiets rättspolitiske talesperson


26 april, 2010

Krönika – Sven-Otto Littorin

Min gamla farmor sa alltid att ”arbete befrämjar hälsa och välstånd”. När jag var liten begrep jag aldrig det där, men i takt med att jag själv blev vuxen började jag förstå detta gamla talesätt bättre.

Det rymmer nämligen inte bara en förnumstig uppmaning från en äldre generation till en yngre utan fångar, menar jag, en bredare etisk ansats till människans roll i samhället.

Arbete är både bra och rätt. Det är bra och rätt att arbeta och göra rätt för sig. Men det är en rätt som inte bara är en rättighet utan också en skyldighet. Man har en rätt – och en skyldighet – att delta i sin egen och sina näras försörjning. Man har en rätt – och en skyldighet – att bidra till samhällets fortbestånd och utveckling.

Men arbete är inte bara en rätt och en skyldighet – det är också bra för oss att arbeta. Det är bra att ha en arbetsgemenskap att känna trygghet i, att ha en lön att kunna leva på, en framtid att kunna skapa och påverka.

Jag tror alla har ett behov att känna sig delaktiga, att vara behövda, att vara en del av något större. Arbetet blir för de allra flesta den symbol för delaktighet och tillhörighet som går utöver familjens snävare krets. Det är genom arbetet vi blir en del av samhället.

Nu är jag ingen ”jobb-puritan”. Jag älskar också att vara ledig, att få sparka av mig skorna och låta lata dagar ta över rutiner och måsten.

Jag inser också att bara för att jag i någon etisk mening tycker det är bra och rätt att arbeta förstår att arbetet därmed per definition inte uppfattas som bra och rätt av alla som arbetar. Tvärtom är det många som har tunga och slitiga jobb, många som vantrivs med uppgifterna eller sina arbetskamrater och chefer, som varken finner mål eller mening med sitt dagliga slit. Och det finns många, många som skulle göra vad som helst för att få ett jobb att gå till.

Jag har läst nationalekonomi i Lund i tre år och vet att ”full sysselsättning” är för nationalekonomen vad Nirvana är för buddhisten: en utopi som är hart när omöjlig att uppnå. Istället pratar ekonomerna om ”naturlig arbetslöshet”, friktionsarbetslöshet och så vidare. Och det stämmer naturligtvis – full sysselsättning i dess absoluta mening är säkert inte möjligt att uppnå.

Men som politiker finns inget annat att sträva emot. Skulle jag börja definiera vad som är ”naturligt” så blir jag också svaret skyldig på vem som ska lämnas kvar på perrongen. Och har man en etisk inställning till arbete som redskapet för självförverkligande och delaktighet så är det en omöjlig uppgift att definiera bort någon.

Det är mitt, möjligen utopiska mål: att alla ska ha ett arbete att gå till, en lön att leva på, en arbetsgemenskap att känna trygghet i och en framtid att kunna påverka.

Detta mål blir levande i mötet med dem som verkligen berörs. En sådan person är Leif. Jag mötte Leif den 13 februari 2007 då han var 39 år och satt i rullstol och deltog i projektet Open Up i Kista.

Leif berättade för mig att han varit förtidspensionär i 14 år trots att han inget hellre ville än att ha ett jobb att gå till. I 14 år hade Leif förvägrats möjligheten att arbeta och känna sig behövd. I 14 år hade han förvägrats möjligheten att ens skriva in sig på arbetsförmedlingen. Om han ändå fixade ett jobb skulle han riskera hela sin förtidspension och därmed hela sin trygghet.

Leifs öde har kommit att beröra mig under hela mandatperioden. När jag har tunga dagar på jobbet tänker jag inte sällan på Leif och Open Up eftersom det egentligen sammanfattar syftet med hela politiken: att skapa möjligheter för Leif och andra i liknande situationer att bli en del av samhället.

Men Leifs öde sammanfattar också varför politik gör skillnad. Bara någon månad efter det att vi besökte Open Up fick min dåvarande medarbetare Fredrik Östbom ett sms från Leif där han berättade att han fått ett nystartsjobb och därmed äntligen – efter 14 år – fått en lön att leva på. Det är för Leif och alla andra i hans situation som arbetslinjen också är framtidslinjen i svensk politik.

Sven Otto Littorin

arbetsmarknadsminister (m)

(Texten är ett kort utdrag ur Littorins nya bok ”Uppdrag Arbete”, Ekerlinds förlag, 2010)