Du är här: Hem / Kampanjblogg / Arkiv av tagg 'jobb'


Inlägg med etiketten ‘jobb’

5 maj, 2010

Alliansens partiledare: ”Nya jobb i stället för bidrag”

När vi i dag vaknar i Göteborg är det i en stad med stora möjligheter. Vi inledde i går vår gemensamma valrörelse med en resa genom Sverige. Att besöka Göteborg är för oss en självklarhet. Västsverige har en viktig roll i svensk ekonomi. I fordonsindustrin finns mycket av den företagsamhet vilken utgör grunden för Sveriges välstånd, som ger jobb åt människor och skapar resurser till vår gemensamma välfärd. Men jobb och företag behöver också en politik för jobb och företag. Det är vad höstens val handlar om.

Under mandatperioden har vi genomfört viktiga reformer för att fler ska kunna komma i arbete och färre ska stå utanför. Det har blivit mer lönsamt att arbeta, enklare och billigare att anställa samt lättare för fler företag att starta och växa i Sverige. Vi ser nu hur den finanskris som drabbade världen och Sverige hösten 2008 börjar ge efter. Sverige gick in i krisen med starka offentliga finanser. Vi mötte krisen med en politik som tog ansvar för välfärdens kärnverksamheter, för jobben och Sveriges ekonomi. Vi klarade av att investera i infrastruktur och klimatåtgärder när andra länder drog ner. Nu ser vi också ut att komma ur krisen bättre än många andra länder.

Europas starkaste ekonomi

Med Europas kanske starkaste ekonomi har Sverige i dag en unik position. Vår utmaning är att se till att återhämtningen blir varaktig. Viktigt blir att slå vakt om Sveriges ekonomi och samtidigt förstärka jobbpolitiken. Arbetslösheten ska trängas tillbaka och inte tillåtas bita sig fast som efter krisen på 1990-talet. Vi vill att fler ska få jobb. När konjunkturen vänder måste det löna sig att arbeta, fler måste vilja anställa och fler företag måste kunna starta och växa. Tillsammans med insatser för att ge människor utanför arbetsmarknaden möjlighet att komma tillbaka lägger det grunden för ett Sverige som står starkt när ekonomin tar fart. Vi tänker inte ge oss innan alla som kan och vill arbeta också ges möjlighet att få ett jobb.

Den återhämtning som vi nu ser växa fram är samtidigt bräcklig. Den hotas bland annat av de stora underskott och skulder som byggts upp i flera länder och vars budgetsaneringar riskerar att undergräva efterfrågan på svenska exportvaror. Men kanske hotas Sveriges återhämtning allra mest här på hemmaplan, av oppositionens ekonomiska politik. De förslag som vänsterpartierna nu har presenterat pekar alla i en tydlig riktning: arbetslinjen ska monteras ned. De reformer som kan säkra att ekonomin återhämtar sig och jobben blir fler ska rivas upp. Vänsterpartierna höjer skatten på arbete och fördubblar skatten för att anställa unga. Arbetslinjen i socialförsäkringssystemet ska avvecklas. Till det kommer avskaffat RUT- och ROT-avdrag som fördyrar för hushåll och försvårar för företag. Sist men inte minst föreslås höjda energiskatter, höjd bensinskatt och en kilometerskatt – ett direkt slag riktat mot tillverknings- och fordonsindustrins Västsverige.

En så tydlig nedmontering av arbetslinjen som föreslås är ett direkt hot mot Sveriges möjligheter att jobba sig ur krisen. Alla som arbetar, vill arbeta eller kommer att arbeta får betala dyrt för en politik som kraftigt höjer skatter och avgifter. Det sker genom stigande priser, höjda kostnader och urholkade reallöner. Snabbt riskerar detta leda till höjd inflation och stigande räntor. Vad som blir resultatet av en sådan politik är tydligt. Hushållens och företagens ekonomiska marginaler urgröps. Det gör att konsumtion, investeringar och nyanställningar minskar. Det i sin tur hotar tillväxten, jobben och välfärden. Alla de kraftiga skattehöjningar som riktar sig mot industrin och speciellt drabbar Göteborg och Västsverige utgör därtill ett direkt slag mot en del av vårt land som just nu är på väg ut ur den djupa krisen.

Ett vägskäl i höstens val

Sverige står vid ett vägskäl i höstens val. Alliansens arbetslinje står mot vänsterpartiernas bidragslinje. Vi kommer nu i hela Sverige att ta debatten med vänsterpartierna. Vi ska stå upp för vår idé om ett Sverige där fler människor ska ges möjlighet till eget arbete och egen lön. Där företagande uppmuntras så att jobben blir fler och där vi tar ansvar för Sveriges ekonomi. Vi ska göra det gemensamt och fasta i vår övertygelse om att det är arbete och inte bidrag som bygger framtidens Sverige.

Fredrik Reinfeldt (M)

statsminister

Maud Olofsson (C)

näringsminister

Jan Björklund (FP)

utbildningsminister

Göran Hägglund (KD)

socialminister

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

Publicerad i Göteborgsposten 5/5.


26 april, 2010

Krönika – Sven-Otto Littorin

Min gamla farmor sa alltid att ”arbete befrämjar hälsa och välstånd”. När jag var liten begrep jag aldrig det där, men i takt med att jag själv blev vuxen började jag förstå detta gamla talesätt bättre.

Det rymmer nämligen inte bara en förnumstig uppmaning från en äldre generation till en yngre utan fångar, menar jag, en bredare etisk ansats till människans roll i samhället.

Arbete är både bra och rätt. Det är bra och rätt att arbeta och göra rätt för sig. Men det är en rätt som inte bara är en rättighet utan också en skyldighet. Man har en rätt – och en skyldighet – att delta i sin egen och sina näras försörjning. Man har en rätt – och en skyldighet – att bidra till samhällets fortbestånd och utveckling.

Men arbete är inte bara en rätt och en skyldighet – det är också bra för oss att arbeta. Det är bra att ha en arbetsgemenskap att känna trygghet i, att ha en lön att kunna leva på, en framtid att kunna skapa och påverka.

Jag tror alla har ett behov att känna sig delaktiga, att vara behövda, att vara en del av något större. Arbetet blir för de allra flesta den symbol för delaktighet och tillhörighet som går utöver familjens snävare krets. Det är genom arbetet vi blir en del av samhället.

Nu är jag ingen ”jobb-puritan”. Jag älskar också att vara ledig, att få sparka av mig skorna och låta lata dagar ta över rutiner och måsten.

Jag inser också att bara för att jag i någon etisk mening tycker det är bra och rätt att arbeta förstår att arbetet därmed per definition inte uppfattas som bra och rätt av alla som arbetar. Tvärtom är det många som har tunga och slitiga jobb, många som vantrivs med uppgifterna eller sina arbetskamrater och chefer, som varken finner mål eller mening med sitt dagliga slit. Och det finns många, många som skulle göra vad som helst för att få ett jobb att gå till.

Jag har läst nationalekonomi i Lund i tre år och vet att ”full sysselsättning” är för nationalekonomen vad Nirvana är för buddhisten: en utopi som är hart när omöjlig att uppnå. Istället pratar ekonomerna om ”naturlig arbetslöshet”, friktionsarbetslöshet och så vidare. Och det stämmer naturligtvis – full sysselsättning i dess absoluta mening är säkert inte möjligt att uppnå.

Men som politiker finns inget annat att sträva emot. Skulle jag börja definiera vad som är ”naturligt” så blir jag också svaret skyldig på vem som ska lämnas kvar på perrongen. Och har man en etisk inställning till arbete som redskapet för självförverkligande och delaktighet så är det en omöjlig uppgift att definiera bort någon.

Det är mitt, möjligen utopiska mål: att alla ska ha ett arbete att gå till, en lön att leva på, en arbetsgemenskap att känna trygghet i och en framtid att kunna påverka.

Detta mål blir levande i mötet med dem som verkligen berörs. En sådan person är Leif. Jag mötte Leif den 13 februari 2007 då han var 39 år och satt i rullstol och deltog i projektet Open Up i Kista.

Leif berättade för mig att han varit förtidspensionär i 14 år trots att han inget hellre ville än att ha ett jobb att gå till. I 14 år hade Leif förvägrats möjligheten att arbeta och känna sig behövd. I 14 år hade han förvägrats möjligheten att ens skriva in sig på arbetsförmedlingen. Om han ändå fixade ett jobb skulle han riskera hela sin förtidspension och därmed hela sin trygghet.

Leifs öde har kommit att beröra mig under hela mandatperioden. När jag har tunga dagar på jobbet tänker jag inte sällan på Leif och Open Up eftersom det egentligen sammanfattar syftet med hela politiken: att skapa möjligheter för Leif och andra i liknande situationer att bli en del av samhället.

Men Leifs öde sammanfattar också varför politik gör skillnad. Bara någon månad efter det att vi besökte Open Up fick min dåvarande medarbetare Fredrik Östbom ett sms från Leif där han berättade att han fått ett nystartsjobb och därmed äntligen – efter 14 år – fått en lön att leva på. Det är för Leif och alla andra i hans situation som arbetslinjen också är framtidslinjen i svensk politik.

Sven Otto Littorin

arbetsmarknadsminister (m)

(Texten är ett kort utdrag ur Littorins nya bok ”Uppdrag Arbete”, Ekerlinds förlag, 2010)