Miljöpartiet hotar stabiliteten i svenska pensionssystemet

Stefan Löfven och Socialdemokraterna vill ha med ­Miljöpartiet i riksdagens pensionsgrupp. Men ett parti som kämpat för mindre arbete, högre sjukersättningar och som ställt sig skeptiskt till tillväxt är inte moget att ta ansvar för svenskarnas framtida pensioner, skriver alliansens gruppledare Anna Kinberg Batra (M), Anders W Jonsson (C), Erik Ullenhag (FP) och Emma Henriksson (KD) på DN Debatt. 

På torsdag träffas för första gången efter höstens val den parlamentariska pensionsgruppen som har till uppgift att vårda och utveckla det svenska pensionssystemet. Nu meddelas att Miljöpartiet vill ingå i pensionsgruppen, en fråga som med stor sannolikhet kommer upp på torsdagens dagordning. Men vi ifrågasätter hur Miljöpartiets medverkan skulle kunna trygga pensionssystemet.

Vi ser framför allt fyra skäl för att vara mycket tveksamma till att ge Miljöpartiet inflytande över framtidens pensioner:

1. Pensionsgruppen tillkom som ett resultat av en överenskommelse om ett stabilt och hållbart pensionssystem, som blev nödvändig när allt fler insåg att det gamla ATP-systemet inte skulle överleva. Miljöpartiet har – liksom Vänsterpartiet – hela tiden varit djupt skeptiskt till de bärande principerna bakom det nya pensionssystemet. I sitt valmanifest ifrågasatte Miljöpartiet till exempel ekonomisk tillväxt. Vi ställer oss tvekande till att de verkligen i grunden har bytt åsikt om grunderna för pensionerna och misstänker att det snarare handlar om att inte vilja stå bredvid när regeringspartnern Socialdemokraterna förhandlar om dessa frågor.

2. Ålderspensioner bygger på arbete och att ju mer man arbetar desto högre blir pensionen. Arbetslinjen har inte någon gång varit bärande i Miljöpartiets politiska tänkande – tvärtom gick de till val på att vi skulle arbeta mindre.

3. Det svenska pensionssystemet är ett av de mest politiskt stabila i världen. Att äventyra det kan komma att bli förödande. Alla pensionssystem rymmer ekonomiska risker, exempelvis vid lågkonjunktur och arbetslöshet, eller demografiska förändringar, som gör det svårare att finansiera pensionerna.essutom gäller det att pensionssystemet klarar av att leverera vad det lovat utan att skicka en skuld till kommande generationer. Hittills har detta också hållit över flera olika regeringsskiften. Men vad kan Miljöpartiet lova på lång sikt, även om de inte längre skulle ingå i regeringsunderlaget? Att avsiktligt äventyra den politiska stabiliteten i den 20 år gamla pensionsöverenskommelsen vore ett stort misstag inför kommande år. Pensionsgruppen är i stället själva garanten och symbolen för den stabilitet som har gällt sedan pensionsöverenskommelsen gjordes.

4. Det fjärde skälet är kanske allra viktigast. Spelreglerna i pensionsöverenskommelsen är glasklara. Det handlar inte bara om att acceptera det som redan har skett, utan om att vara en fullvärdig part – med vetorätt – för alla framtida förhandlingar. Alla partier inom överenskommelsen och Pensionsgruppen måste vara överens till sista kommatecknet, annars blir det inga nya överenskommelser och inga ytterligare förändringar. En sådan situation med politiska blockeringar, samtidigt som vi lever allt längre och tillbringar fler år som pensionärer, skulle vara ett direkt hot mot hela pensionssystemets hållbarhet.

Vi förutsätter att Socialdemokraterna fortsätter att ta sin del av ansvaret för pensionssystemet och respekterar ingångna avtal. En regering som kallar sig samarbetsregering kan inte inleda sitt ansvar för pensionssystemet med att riskera att undergräva det.

Läs hela artikeln